Förklaring följer:

Anledningen till att jag är nervös/nojjig/mår dåligt över att jag är gravid är pga min förra graviditet!

Jag åkte in på rutin ul på en fredag... Det va i slutet av Juli förra året. Vi va allmänt lyckliga å det vanliga... Man vill se sin bebis på bild <3 Bm såg att något inte va som det skulle å tog kontakt med annan läkare som oxå kikade på bilderna. Vi fick som tur va komam tillbaka samma dag så vi slapp gå över helgen å oroa oss. Det dom såg va inge bra alls... Fostret hade en avvikelse som kallas Dödligt dvärgsymptom vilket gör att om den ens överlever förlossning så kommer den inte överleva utanför livmodern. Det va det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, men samtidigt det mest självklara när vi valde att avbryta graviditeten. Jag va då i vecka 19, men man mäter bröstkorgen på fostret när man räknar ut i vilken vecka man är i å iom att denna va såpass efter så mätte den vecka 17 å jag kunde genomgå en abort utan en massa beslut å tillstånd å grejjer. Fy fan vilken vidrig helg det va...

På tisdagen veckan efter fick jag komma in å ta 2 tabletter... Dom skulle förbereda kroppen för vad som komma skall. På torsdagen lades jag in. fick 2 tabletter var 3:e timme å låg med värkar i typ 7 timmar... Sen va det över ='(

Dom sa att obduktionen kunde ta upp till en månad... Vi fick svar efter typ 3 månader tror jag... Jag va hemma å sjukskriven 2 månader. Arvid va hemma 1 månad. Svaret på obduktionen va otroligt lugnande iaf då det va det dom såg på Ul... Va väldigt orolig för att dom sett fel, men så va inte fallet. En flicka fick vi veta att det va iaf.

Jag kan ärligt säga att jag inte skulle önska min värsta fiende denna upplevelse! INGEN borde behöva uppleva detta! USH!!! Jag kan fortfarande bryta ihop över detta. Det läskiga är att jag bara har stängt in alltihopa. Är nästan oförmögen att visa känslor... Asläskigt!

Jag hoppas, tror, å ber att detta inte kommer hända igen! Att vi kommer få ett friskt barn! Det va för mycket begärt förra gången men denna gång måste det bli så! Det går inte att ha denna otur 2 ggr i rad! Jag försöker intala mig att jag är säker å inte nervös å så, men det är svårt...

Nu vet ni iaf!

Nu ska jag ut å njuta av vädret!

Ciao

Permalink Graviditeten Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: linda

du är stark sofie, och även arvid. mycket starkare än ni tror, jag avgudar den styrkan du har! :) kramis

Postat av: anneli

du är riktigt stark du håller tummarna att detta kommer gå bra och så....

kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback