Är det så jävla konstigt att jag fortfarande mår väldigt, väldigt dåligt över att jag förlorade det som skulle blivit mitt å Arvids första barn? Är det så konstigt att den sorgen är så svår att jag blockerar å skjuter undan allt vad känslor heter? Är det så jävla konstigt att jag inte törs känna efter? Är det så konstigt att jag mår dåligt varje gång jag hör att någon är gravid eller har fått barn?

ÄR DET DÅ SÅ JÄVLA KONSTIGT ATT JAG INTE HÄLSAR PÅ EN GÅNG???

Sen predikas det att man ska gå till personen i fråga om man har problem med nåt =P haha! Skrattretande!

Jag mår dåligt. Jag har fått söka hjälp för att lära mig att sluta trycka undan allt... Det kan inte bli värre än det är nu! Jag är nere på botten men ska fan upp igen! Så det så!