Idag är det 10 år sen du försvann... 10 år sen du valde att släcka ditt liv! Det går inte å beskriva med ord hur jag mådde när jag fick höra att du va borta! Kommer ihåg den fm som att det vore igår!

Har drömt flera gånger att du lever. Att jag möter digg på gatan i Knivsta och du är som du alltid varit! lite äldre dock =P

Du blev inte ens 16 år gammal... Det jävligaste är att veta att vi kanske kunde gjort något för att hjälpa... gört något för att förhindra ditt val... gjort något för att du skulle må bättre... =( Känner fortfarande lite skuld... va det något du verkligen visade som jag totalt missade? KUNDE jag ens ha vetat? KUNDE jag förhindrat? När ett par dagar hade gått så satt vi å tänkte tillbaka på sista dagen du va i livet... Hur du betedde dig, vad du hade på dig (Min svarta marwintröja, en gå polo, dina blåa jeans å dina vit/röda adidas skor) och vi kom på att du hade sagt farväl på ditt sätt. Du lämnade ingen utanför utan va väldigt noga med att ta ditt farväl av alla!

Jag har fortfarande inte förlåtit dig! Jag avskyr dig för det du utsatte alla för... Jag hatar det!!! Om du bara hade vetat vilket helvete alla skulle få, hade du gjort samma sak?

Mykcet rör sig fortfarande i skallen... Många frågor... Varför? Varför? Varför? Det är väl frågan som dyker upp hela tiden! Önskar att jag hade en bild att lägga in på dig, men har ingen på datorn =( Jag saknar dig hela tiden!!!

Marie-Pierre Amat
1984-2000