Så fort jag är hemma en dag utan sällskap så blir jag galen. Psyket typ rasar ihop som ett jävla korthus... Idag va det dock nödvändigt iom att hunden inte mår jättebra... Men det går frammåt! Men alltså... Jag har en hel veckas semester i min ensamhet då arvid inte kunde få den vecka pga hans jobb. Han är ju oumbärlig (elelr hur fan det nu stavas) å det retar mig... HUR kan man ha bara 2 st som kan ett helt område? Jag förstår inte hur dom tänker, men det är inte mitt problem... Bara jag som får lida för det, självisk som jag är!

Nu då? Ska se om hunden är piggare å gladare. Sen kommer jag nog ställa mig å steka pannkakor. Hörde en viss karl som suktade efter det igår =P Mina pannkakor är ju bäst ^_^

Orkar jag det? nej, men mat måste vi ju ha å pannkakor känns som att jag faktiskt kan äta idag =D Wehoo! Man får hålla fast vid det som inte äcklar! =P